lillabloggarna

hej Corren här!
De har varit så himla kul i helgen!
Jag Carro och vår kompis har lekt hella dan!
eller lekt och lekt,vi harr mäst kollat i en tining*.
Nu är de hella veckan kvar !
Jag älskar våra läsare nu ska jag plugga.
Hejdå!!:)

Huvudartikel: The Jackson 5

Michael Joseph Jackson föddes i Gary, Indiana (en industriförort till Chicago, Illinois) i en arbetsklassfamilj den 29 augusti 1958. Hans föräldrar Joseph "Joe" Walter och Katherine Esther (med flicknamnet Scruse), fick tio barn varav Michael var det åttonde. Emellertid avled Marlons tvillingbror, Brandon, omedelbart efter födseln. Hans syskon är sålunda Rebbie, Jackie, Tito, Jermaine, La Toya, Marlon, Randy och Janet. Fadern Joseph Jackson var anställd på ett stålverk och uppträdde ofta tillsammans med sin bror med ett band kallat The Falcons. Michael Jackson var ett Jehovas vittne under sin uppväxt.^[7]

Jackson utsattes för fysisk och psykisk misshandel av sin far och det kom att påverka honom i hans vuxna liv.^[8] Vid en intervju med Oprah Winfrey 1993 talade Michael för första gången öppet om det han utsatts för. Han sa att under sin barndom grät han ofta av ensamhet och blev ibland illamående och sjuk av att se sin far.^{[9][10][11][12]} Under Jacksons andra högprofilsintervju Living with Michael Jackson (2003), täckte sångaren sitt ansikte med sin hand och började gråta när han talade om misshandeln.^[13] Jackson erinrade sig att hans far Joseph satt i en stol med ett bälte i sin hand då han tillsammans med sina syskon övade och om de inte gjorde det på rätt sätt misshandlade han dem.^[14]

Jackson visade sin musikaliska talang tidigt i livet då han framträdde på julkonserter vid fem års ålder. År 1964 blev Michael och brodern Marlon medlemmar i bandet Jackson Brothers, som deras bröder Jackie, Tito och Jermaine startat. De två fick spela congas och tamburin. Michael fick senare börja uppträda som bakgrundssångare och dansare. Vid en ålder av åtta hade han och Jermaine blivit frontsångare och gruppen bytte namn till The Jackson 5.^[7] Bandet turnerade mycket i den amerikanska Mellanvästern mellan åren 1966 till 1968. De spelade regelbundet på en rad klubbar och mötesplatser som i grupp var känt som "chitlin' circuit". De var ofta förband för striptease-framträdanden och andra liknande typer av föreställningar. År 1966 vann de, under Michaels ledning, en stor lokal talangjakt där de tolkade hits från skivbolaget Motown samt James Browns I Got You (I Feel Good).^[15]

För det lokala skivbolaget Steeltown spelade The Jackson 5 år 1967 in flera låtar, inklusive deras första singel Big Boy, för att sedan 1968 skriva på ett skivkontrakt med Motown Records.^[7] Sedan Michael Jackson började sjunga och dansa med sina bröder beskrev Rolling Stone Magazine den unga Michael som ett underbarn med överväldigande musikaliska gåvor. Rolling Stone skrev att han hade ett barns pipiga röst, men att han dansade som en vuxen proffsdansare och att han sjöng med ett R&B-/gospel-tonfallet likt Sam Cooke, James Brown, Ray Charles och Stevie Wonder.^[16]

Gruppen slog ett hitlistrekord när dess fyra första singlar (I Want You Back, ABC, The Love You Save och I'll Be There) nådde höjdpunkten som nummer ett på Billboard Hot 100.^[7] I Sverige är Goin' Back to Indiana deras största hit. Under Jackson 5:s tidiga år hävdade Motowns PR-grupp att Michael endast var nio år gammal, två år yngre än vad han egentligen var, för att få honom att framstå som sötare och bli mer tillgänglig för den stora massan.^[17]

Med början år 1972 gav Michael ut sammantaget fyra solo studioalbum med Motown, bland dem Got to Be There och Ben. Dessa gavs ut som en del av Jackson 5 franchising och det producerades flera lyckade singlar såsom Got to Be There, Ben och en coverinspelning av Bobby Day's Rockin' Robin. Gruppens försäljningssiffror började sjunka år 1973 och bandmedlemmarna irriterade sig på Motowns strikta vägran att låta dem få kreativ kontroll eller föra in egna idéer. Även om gruppen fick ett flertal topp-40-hits, inkluderat discosingeln Dancing Machine bland top-5 och I Am Love bland top-20, så lämnade Jackson–5 Motown år 1975.^[18]

1975–1981: Flytt till Epic, solokarriären med Off the Wall [redigera]

År 1975 lämnade Jackson-bröderna Motown och skrev i juni på för Epic Records.^[18] Eftersom namnet The Jackson 5 tillhörde Motown pånyttskapade de bandet under namnet The Jacksons,^[19] där Michaels yngre bror Randy ersatte Jermaine som istället stannade hos Motown och satsade på en solokarriär.^{[källa behövs]}

Efter namnbytet fortsatte bandet att turnera internationellt och släppte mellan åren 1976 till 1984 ytterligare sex album. Under de åren var Michael Jackson ledaren för gruppens sångskrivande och han skrev hits som Shake Your Body (Down to the Ground), This Place Hotel och Can You Feel It.^[15] Andra populära låtar som de spelade in var Blame It On the Boogie, Things I Do For You, Lovely One och State of Chock, en duett med Michael och Mick Jagger. Från början var det tänkt att rock-artisten Freddie Mercury skulle ha sjungit låten med Michael, men samarbetet avbröts. Dock så har demon där Michael och Freddie sjunger låten tillsammans läckt ut på Internet.^{[källa behövs]}

Michael spelade en av huvudrollerna som Fågelskrämman i filmmusikalen The Wiz som kom ut 1978.^[20] Filmmusiken arrangerades av Quincy Jones, och han och Jackson bildade under filmproduktionen ett samarbete och Jones gick med på att producera sångarens nästa soloalbum, Off the Wall.^[21] Författare till låtarna inkluderade Jackson, Heatwaves Rod Temperton, Stevie Wonder och Paul McCartney. Då det släpptes 1979 blev skivan den första att nå fyra US top–10 hits, vilka inkluderade listtopparna Don't Stop 'Til You Get Enough och Rock with You.^[22] Off the Wall nådde nummer tre på Billboard 200 och har sedan dess sålt i över 20 miljoner kopior världen över.^{[23], [24]}

År 1979 bröt Jackson sin näsa under ett invecklat dansnummer. Hans efterföljande näsoperation var inte fullständigt lyckad och han klagade över svårigheter att andas, vilket skulle påverka hans karriär. Han blev remitterad till Dr. Steven Hoefflin som genomförde en andra näsoperation, och andra efterföljande operationer.^[25]

På 1980 års American Music Awards vann Jackson tre utmärkelser för sina soloprestationer: "Favorite Soul/R&B Album", "Favorite Male Soul/R&B Artist" samt "Favorite Soul/R&B Single" för låten Don't Stop 'Til You Get Enough. Det året vann han även Billboard Music Awards pris för "Top Black Artist" samt "Top Black Album" och en Grammy för "Best Male R&B Vocal Performance" (för låten Don't Stop 'Til You Get Enough).^[22] Trots den kommersiella framgången ansåg Jackson att Off the Wall borde ha haft en mycket större effekt, och han var besluten att överträffa förväntningarna med sin nästa skiva.^[26] År 1980 hade Jackson den högsta royaltyn i musikbranchen med 37 % av grossisthandelns albumintäkter.^[27]

1982–83: Thriller och Motown 25 [redigera]

Efter att Jacksons i början av 1982 bidragit med låten "Someone In the Dark", till filmen E.T. the Extra-Terrestrial, vilket gav honom en Grammy för Best Album for Children,^[28] släppte han i december 1982 sin andra solo-skiva, med namnet Thriller, för Epic Records. Detta visade sig bli höjdpunkten i hans karriär och albumet låg på tio-i-toppen på Billboard 200 i 80 efterföljande veckor, och under 37 av dessa låg den högst på listan. Sju singlar från Thriller låg samtidigt på Hot 100 tio-i-topp, bland annat "Billie Jean", "Beat It" och "Wanna Be Startin' Somethin'".^{[29], [30]} Den blev världens mest sålda skiva med idag 104 miljoner sålda exemplar.^{[31], [32]} Thriller hade 2005 sålt mer än 26 × platina i USA.^[33] RIAA certifierade att Thriller hade skickats ut i 28 miljoner exemplar i USA, vilket gett det status som så kallat Double Diamond.^{[34], [35]}

Thriller-perioden var en extraordinärt lönsam period för Jackson, vars advokat John Branca hade förhandlat fram vad han skröt med var det högsta royaltybeloppet någonsin i musikindustrin, cirka 2 USD per album. Under tiden fick Jackson även in pengar från The Making of Michael Jackson's Thriller, en dokumentär av Jackson och John Landis, vilken snabbt sålde över 350 000 kopior. Därtill började han tjäna på försäljning av Michael Jackson-dockor och andra nymodigheter som nådde marknaden.^[36] Dokumentären blev världens mest sålda musikvideo på VHS.^[37]

Albumet ledde inte bara till en rekordframgång bland fansen utan ledde till förändringar i själva musikindustrin på i huvudsak fyra områden. Till att börja med ökade det vikten av album och utmanade föreställning om hur många blivande hits ett album kunde innehålla.^[38] För det andra återställde det hos industrin en känsla av självförtroende gällande dess förmåga att släppa artister på en hög nivå under en tid då inkomsterna hade sjunkit.^[36] För det tredje hjälpte det MTV att uppnå framgång, även om MTV förviss även hjälpte Thriller att nå framgång. För det fjärde banade Thriller vägen för andra artister såsom Prince.^[39] New York Times slog senare fast att Jackson ensam var en räddning för musikindustrin,^[40] och även vid dess 25-årsdag bibehöll Thriller sin påverkan på musikindustrin, artister och amerikansk kultur.^[41]

Den 25 mars 1983 framträdde Jackson tillsammans med Jackson 5, men han framförde även själv "Billie Jean", live på TV-specialen Motown 25: Yesterday, Today, Forever. Det var vid det framträdandet han debuterade med sitt danssteg moonwalk och hans framträdande sågs av 47 miljoner tittare vid dess första sändning. Framträdandet jämfördes senare med Elvis Presleys och Beatles uppträdanden på The Ed Sullivan Show.^[42] Jackson hade inte själv kommit på moonwalken, utan finslipat en dans som från början dansades av barn i ghettot.^[43] New York Times berömde hans framträdande då det enligt dem krävdes en perfekt timing för att genomföra det, och kallade honom en skicklig tekniker, illusionist och pantomimiker.^[44]

Den 13 minuter långa musikvideon till Thriller blev hyllad av kritiker och visades mycket på bland annat MTV. Thriller-videons popularitet ledde till att man gav ut en VHS med namnet The making of Michael Jackson's Thriller och blev världens mest sålda musikvideo på VHS.^[45]

År 1984 träffade Michael Jackson Ronald och Nancy Reagan i Vita huset.

1984–1985: Pepsi, We Are the World, och en påbörjad karriär som affärsman [redigera]

Den 27 januari 1984 möttes Jackson av en motgång då han under en inspelning av en Pepsi Cola-reklamfilm på Shrine Auditorium i Los Angeles fick andra gradens brännskador då ett pyrotekniskt missöde fick hans hår att börja brinna. Då detta skedde framför en fullspäckad scen med fans under en simulerad konsert fick incidenten stor medial uppmärksamhet och väckte en stor sympati. PepsiCo gjorde en uppgörelse utanför rätten och Jackson gav de 1,5 miljoner USD som han fick vid uppgörelsen till Brotman Medical Center i Culver City, California där han fått vård för sina skador. Pengarna gav sjukhuset möjlighet att införskaffa bästa möjliga teknik för behandling av brännskador och Brotman ändrade därefter, till hans ära, namnet på sin brännskadeavdelning till "Michael Jackson Burn Center".^[46] Jackson hade sin tredje näsoperation kort efter och blev sedan ännu mer osäker på sitt yttre.^[25]

Jackson blev den 14 maj 1984 inbjuden till Vita huset för att motta ett pris av USA:s president Ronald Reagan. Han mottog priset tack vare hans stöd till välgörenhetsorganisationer, som arbetade med att hjälpa människor att komma till rätta med alkohol- och drogmissbruk.^[47]

Han blev också nominerad i tolv olika kategorier till Grammy Awards 1984 och vann åtta av dem.^[48] Till skillnad från tidigare album hade inte Thriller någon officiell konsertturné inplanerad för att marknadsföra den, men under den så kallade Victory Tour, som med Jackson som huvudperson pågick under 1984, framfördes mycket av hans solomaterial inför mer än två miljoner amerikaner.^[49] Han donerade de 5 miljoner USD som han fick för turnén till välgörande ändamål.^[50]

Jackson skrev 1985 välgörenhetssingeln "We Are the World" tillsammans med Lionel Richie. Singeln släpptes globalt med syfte att hjälpa de fattiga i Afrika och USA och Jackson var en av 39 kända musiker som framträdde på inspelningen. Singeln blev en av de bäst säljande singlarna genom tiderna, med närmare 20 miljoner kopier sålda och miljontals dollar donerade till stöd för de svältande.^[51]

När Jackson arbetade med Paul McCartney på deras två hitsinglar "The Girl Is Mine" (1982) och "Say Say Say" (1983), blev de vänner och besökte varandra då och då. Vid ett tillfälle berättade McCartney för Jackson om de miljontals dollar han tjänat genom musikkataloger; han hade tjänat uppskattningsvis $40 miljoner per år från andra personers sånger. Jackson började då slå sig på affärer och började köpa, sälja och distribuera rättigheterna att ge ut musik från ett stort antal artister. Kort därefter kom musikkatalogen Northern Songs ut till försäljning. Den innehöll tusentals låtar, inkluderat flera låtar av Beatles.^{[52], [53]} Jackson visade omedelbart intresse, men blev varnad att han skulle komma att möta hårt motstånd vid budgivningen. Jackson förklarade att han inte brydde sig om det utan gav sin advokat Branca i uppgift att skaffa dem. Branca kontaktade då McCartneys advokat som klargjorde att McCartney inte var intresserad i budgivning, eftersom priset var för högt. Efter att Jackson påbörjat förhandlingar ändrade sig dock McCartney och försökte övertala Yoko Ono att bjuda på skivan tillsammans med honom, men hon avböjde och han drog sig då ur budgivningen. Jackson vann, efter tio månader, slutligen budgivningen och betalade 47,5 miljoner för katalogen.^{[52], [54]}

1986–1987: Bad-eran och kontroverser [redigera]

Michael Jacksons jacka och bälte från "Bad"-tiden

År 1986 hade Jackson en fjärde näsoperation inplanerad och då han ville göra sina drag mer maskulina opererade han en klyfta i hakan.^[25] Han var därefter med i George Lucas och Francis Ford Coppolas 3D-film Captain EO, vilket var den per minut dyraste filmen vid den tiden.^{[källa behövs]} Filmen blev en stor succé och Disneyland framhävde den på området Tomorrowland i nära 11 år. Walt Disney World visade den på temaparken Epcot från 1986 till 1994.^[55]

Tidningarna började nu skriva fler och fler historier om Michael Jackson. När Jackson köpte en tam schimpans kallad Bubbles beskrevs det i vissa tidningar som en ytterligare avkiljning från verkligheten.^[56] År 2003 hävdade Jackson att Bubbles kunde gå på toaletten själv och att han städade sitt eget rum.^[57]

Det påstods även att han sov i en tryckkammare för att förhindra åldersprocessen. Dessutom skrevs det historier om att Jackson ville köpa Elefantmannens skelett,^[57] dessa historier var inte sanna, men enligt boken The Magic & the Madness skriven av J. Randy Tarraborelli, som följt Jackson ända sedan han var ung, var det egentligen Jackson själv och hans manager Frank Dileo som hittade på historierna för att promota Jackson.^[58] Jackson har i efterhand hävdat att det bara varit fullständigt falska rykten.^{[källa behövs]} Historien gav upphov till det nedsättande smeknamnet "Wacko Jacko" (ungefärlig översättning: "Knäppskallen Jacko") som Jackson fick det efterföljande året. Han skulle sedan komma att avsky det smeknamnet. Då han insett sitt misstag slutade han att läcka osanningar till pressen. Detta hjälpte dock föga då pressen insett vilka inkomster liknande historier kunde ge, och de började därför hitta på egna historier.^{[57], [59]}

Ett annat kontroversiellt ämne var Jacksons hudfärg som hade bleknat väldigt mycket efter 1986. Tidigare, under hans ungdom, hade hans skinn haft en mellanbrun färg men i början av 1980-talet blev skinnet gradvis ljusare. Olika tidningar påstod att han blekte huden själv för att han inte ville vara svart.^[9] I mitten av 1980-talet diagnosticerades han med sjukdomen vitiligo, en sjukdom som gör att man tappar hudpigmentet, och lupus (den senare var i tillbakagång hos Jackson) och båda sjukdomarna gjorde honom känslig för solljus. Behandlingen han använde för sina besvär gjorde att hans skinn fick en ännu ljusare ton och då han sminkade sig för att jämna ut oregelbundenheterna i färgen så framstod han som mycket blek.^[60] Jacksons ansiktsstruktur förändrades också. Flera kirurger har spekulerat i att han genomgått ett flertal näsoperationer, förtunnat sina läppar samt opererat sitt käkben.^[61] Förändringarna i ansiktet var delvis även på grund av en större viktminskning.^[19] Jackson förlorade vikt i början av 80-talet på grund av en förändrad diet och en önskan om att få en dansares kropp.^[62] Vittnen rapporterade att Jackson ofta var yr och spekulerade att han led av anorexia nervosa. Under de senare åren av hans liv kom perioder av viktnedgång att bli ett återkommande problem.^[63] Medicinsk expertis har offentligt angett att de tror att sångaren hade dysmorfofobi, en psykisk sjukdom där patienten har en skev negativ uppfattning om sitt utseende.^[60]

År 1987 så släppte Jackson sin tredje solo-skiva Bad och detta var sista gången han arbetade med Quincy Jones. Bad hade sju topp 10-singlar varav fem gick upp till första platsen. Albumet var på förstaplatsen i 8 veckor.^{[64][död länk]}

Efter albumet följde "Bad World Tour" som varade i ungefär ett år och han besökte 15 länder, den första konserten var i Japan. Musikvideorna till bland annat "Bad" och "Smooth Criminal" blev mycket populära. Musikvideon till Bad regisserades av Martin Scorsese, och den nu världskända skådespelaren Wesley Snipes hade en roll som gangster i den 18 minuter långa kortfilmen. Bad-videon blev en stor succé, men skapade många rubriker i tidningarna på grund av att Jacksons hudfärg hade blivit mycket blekare. Jackson frågade rivalen Prince om han ville sjunga låten Bad med honom som en duett. Till en början var Prince positivt inställd till idén, men deras åsikter om texten var olika, varför Prince lämnade projektet. Enligt Quincy Jones, i en intervju på Thriller: Special Edition, ansåg Prince att låten skulle bli en hit – i varje fall utan honom.

1988–1990: Självbiografi, förändrat utseende och Neverland [redigera]

År 1988 släpptes filmen Moonwalker, som visades på biografer i bland annat både USA och Sverige. Filmen börjar med en video till låten Man In the Mirror, sedan följer en kort biografisk film om stjärnans uppväxt och karriär fram till Bad". Sedan följer ett antal musikvideor. Filmen blev senare ett TV-spel på arkad och Sega Mega Drive.

Det var på en prisgala 1989 som Elizabeth Taylor kallade honom för "the true king of pop, rock and soul". Fansen kortade ner det och började kalla honom för "The King of Pop". Media har tyvärr ofta felaktigt^{[källa behövs]} kallat honom för "the self-proclaimed king of pop" ('den självutnämnda popkungen'). Michael Jackson krävde att bli kallad "king of pop"minst en gång i artikeln för att ge tillstånd till en intervju. I början av 1989 gjorde Jackson sina sista Bad tour-konserter, tog en paus, och återvände sedan till studion för att spela in ett nytt album. I november 1989 uppträdde han med balladen You were there på Sammy Davis Jrs födelsedagskonsert. Under 1990 fortsatte han att spela in reklamfilmer för både Pepsi och La Gear Sports.

1991–1993: Dangerous-eran och anklagelser om sexuella övergrepp [redigera]

År 1991 släppte Jackson sin fjärde skiva som fick namnet Dangerous, som såldes i 7 miljoner exemplar i USA ^[65] och vars största hit blev Black or White, men också Remember the Time, In The Closet, Heal the World, Who Is It, Jam, och Will You Be There blev stora succéer. Michael slutade sitt samarbete med Quincy Jones och anställde nya producenter, såsom Teddy Riley. Will You Be There var också med som soundtrack till filmen Rädda Willy. Musikvideorna var som vanligt påkostade och innovativa. Videon till Jam visade Jackson och Michael Jordan dansandes tillsammans och spelandes basket. I videon till Remember the Time gästspelade både Eddie Murphy, Iman och Magic Johnson. I In the Closet poserade och dansade Michael med fotomodellen Naomi Campbell.

I juni 1992 gav sig Michael iväg på en ny världsturné, Dangerous Tour, som aldrig besökte USA. Senare i januari 1993 så uppträder Michael i halvleken på Superbowl XXVII. Detta uppträdande hade den största publiken i amerikansk TV-historia.

Under 1993 blev Michael Jackson anklagad för sexuella övergrepp på Jordy Chandler. Han hade blivit vän med Jackson under 1992–1993 men nu anklagade Jordys föräldrar honom. Enligt boken "The Magic & The Madness" av J. Randy Tarraborelli ska Jordy's far Evan Chandler ha begärt en summa pengar för att vara tyst. Först ville inte Jackson betala men senare så kom båda parterna överens om en summa, cirka 20 miljoner dollar enligt vissa källor ^[66] och efter det drog Jordys föräldrar tillbaka anklagelserna. Åklagare var Thomas Sneddon, som också skötte undersökningarna. Låten D.S är tillägnad honom.

Michael Jackson gifte sig med Lisa Marie Presley, 18 maj 1994, skilda januari 1996. Lisa Marie beskriver; "Han älskade mig så mycket en människa kan älska någon". I hennes blogg beskriver hon hur hon ångrar att hon inte stannade kvar hos honom den hårda tiden i hans liv.

HIStory och Blood On the Dance Floor [redigera]

Michael Jackson-staty i Nederländerna

Den 15 juni 1995 släpptes dubbelskivan HIStory. Ena skivan innehöll 15 greatest hits-låtar, den andra hade 15 nya låtar. Albumet släpptes med Sonys fulla stöd. Många såg albumet som ett väldigt bittert, argt och personligt album. Michael visade sina känslor och frustrationer om allt som hade hänt genom musiken. HIStory blev senare världens mest sålda dubbelskiva med 18 miljoner sålda exemplar (36 miljoner skivor^[67]. Den första skivan sågs av många som den glada Michael och den andra som arga Michael med låtar som Scream och D.S. där Michael sjunger "Tom Sneddon is a cold man", men i häftet står det att han sjunger "Dom Sheldon", förmodligen skrev han så för att undvika att bli stämd av Sneddon. They don't care about us var också en arg låt där Michael ville att man skulle säga nej till rasism och antisemitism.

Han var även i äktenskap med Debbie Rowe, 15 november 1996 till 8 oktober 1999. Tillsammans har de barnen Michael Joseph "Prince" Jackson, Jr., född 13 februari 1997, och Paris Katherine, född 3 april 1998.

Den 14 maj 1997 släpptes remixskivan Blood on the Dancefloor (HIStory in the mix) som hade fem nya låtar och ett antal remixer på låtar från HIStory. Den första singeln som släpptes var Blood on the dancefloor som gick upp på förstaplatsen i England, men nådde endast 42:a plats i USA.

Ghosts släpptes aldrig som singel i USA, men väl i Storbritannien där den nådde förstaplatsen. Musikvideon till Ghosts hade premiär den 8 maj 1997 på filmfestivalen i Cannes. Den är 40 minuter lång och därmed världens längsta musikvideo. Blood On The Dancefloor blev världens mest sålda remixalbum någonsin.^{[källa behövs]}

2000–2009: Invincible och framåt [redigera]

I oktober 2001 släppte Michael Jackson ett nytt soloalbum som fick namnet Invincible. Albumet debuterade på förstaplatsen på den amerikanska Billboardlistan och i 12 andra länder^[68] (England, Australien, Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Ungern, Norge, Sverige, Schweiz och Turkiet) och har idag sålt över 8 miljoner exemplar^[69].

Jackson ville släppa sju stycken låtar från albumet som singlar. Han ville att den första singeln skulle bli Unbreakable, tillsammans med en 20 minuter lång musikvideo, och sången användes i den första tv-reklamfilmen för albumet. Sony valde dock att släppa You Rock My World som först singel. You Rock My World" blev till slut den enda singeln från Invincible som släpptes över hela världen. Michael hade önskningar på att släppa Break of Dawn, Butterflies, Speechless, Whatever Happens (med Carlos Santana) och Cry som singlar. Cry släpptes som singel, dock inte i USA. Butterfly släpptes också som singel, dock endast som promosingel, och den nådde plats 14 på Billboardlistan. Break of Dawn släppts visserligen inte som singel, men fanns med på Jacksons samlingsalbum Number Ones. Låten Heaven can wait släpptes inte heller som singel, men spelades ändå en del i amerikansk radio och kom in på 72 plats på Billboard R&B/Hip-Hop chart.

År 2001 firade Michael Jackson 30-årsjubileum som soloartist (30th Anniversary Celebration). Två stora konserter i Madison Square Garden i New York arrangerades, där bland annat Whitney Houston, Shaggy, Britney Spears, Marc Anthony, Destiny's Child, Dionne Warwick, Luther Vandross, 98 Degrees, *NSYNC och Aaron Carter deltog. Dessutom återförenades The Jacksons för första gången på sjutton år och sjöng ett medley av låtar. Detta var första gången han uppträdde i USA på mycket länge. Han turnerade aldrig i USA med Dangerous och HIStory Tour.

Jackson blev år 2003 anklagad för sexuella övergrepp mot den minderåriga pojken Gavin Arvizo. Åklagaren var samma som i fallet 1993, alltså Thomas Sneddon. Försvarsadvokat var Thomas Mesereau. Efter en cirka fem månader lång rättegång frikändes Jackson måndagen den 13 juni 2005 på alla åtalspunkter.

Våren 2005 sa Michael Jackson i en intervju att han arbetade på en välgörenhetssång för offren från tsunamikatastrofen i Sydostasien 2004. Låten skulle ha producerats av Michael och Randy Jackson, och skulle ha framförts av Michael, Randy och resten av bröderna. Denna sång kom dock aldrig ut, förmodligen på grund av den kommande rättegången.

Hösten 2005 efter orkanen Katrina rapporterades det att Michael Jackson ännu en gång skulle spela in en välgörenhetslåt. Låten skulle först heta From the bottom of my heart och tros ha varit den planerade tsunamisången. Senare på hösten rapporterades det att låten helt skulle skrivas om och titeln var nu I have this dream. Datumet för release av singeln har gång på gång skjutits upp och många tror att låten kommer rinna ut i sanden och aldrig släppas.

Michael Jackson med sin yngste son Prince Michael II. på Disneyland Resort Paris i juni 2006

Michael Jackson och Sony gav 2006 ut Visionary, en box med 21 cd-singlar^[70], på så kallade DualDisc-skivor. Singlarna från Visionary är Michaels största hits från 1979 och framåt. Skivorna har låten på ena sidan och musikvideon till låten på andra sidan.

I april 2006 skrev Jackson ett kontrakt med den engelska musikproducenten Guy Holmes, och Michael skrev ett kontrakt med 2 Seas Records för ett album som planerades att släppas 2007.^[71]. I maj 2006 åkte Jackson till Japan för att ta emot ett "Legend Award" på MTV:s japanska VMA i Tokyo. Senare rapporterades det att Jackson planerade att adoptera ett barn från Japan^[72]. I juni 2006 kungjorde Jackson sina planer på att starta The Michael Jackson Company, Inc. för att ersätta MJJ Productions.

Michael Jackson sade i en intervju med engelska tidskriften Daily Mirror att han funderar på att köpa hus i Storbritannien.

Den 15 november 2006 uppträdde han med fredslåten We are the World på World Music Awards i London. Han tog också emot ett pris för att ha sålt över 100 miljoner skivor.

Under 2008 gav Jackson ut en jubileumsversion av skivan Thriller, 25th Year Anniversary Edition, som förutom de nio albumspåren innehåller sju extra spår, samt en dvd med tre videor och ett liveframträdande. Skivan gavs ut med två olika omslag, samt i en deluxe-utgåva. I samband med jubileumsskivan gavs även en singel ut, The Girl Is Mine 2008.

2009: Död [redigera]

År 2009 planerade Jackson att göra comeback med 50 stycken "This is it"-konserter i London på The O2 Arena.^[73]. Dessa planer gick om intet, då han den 25 juni 2009 avled efter att ha drabbats av hjärtstillestånd, endast 50 år gammal. Dödsorsaken var en stark överdos av narkosmedlet propofol. ^{[källa behövs]}

Ambulans och sjukvårdare kallades till Jacksons hem på North Carolwood Drive 100 i Holmby Hills i Los Angeles och kom till platsen 12.30 lokal tid. Jackson andades inte, och hjärt-lungräddning vidtogs omedelbart.^[74] Jackson föll i koma och avled kort efter att med ambulans ha ankommit till Ronald Reagan UCLA Medical Center. Han dödförklarades klockan 14.26 lokal tid. (23.26 svensk tid)^[75]

Rapporterna om hans död orsakade sådan trafik på många webbplatser att flera drabbades av tekniska problem, däribland Google, Twitter och Wikipedia.^[76] Hans död innebar också en dramatisk ökning i försäljningen av hans musik. Många av hans singlar gick efter hans död, rakt in på topplistorna runt om i världen.

Dödsfallet har givit upphov till viss ryktesspridning, det uppges allt från att Jackson blev mördad ^[77] till att han nu spökar på Neverland eller bara iscensatt sitt dödsfall.^[78] Myndigheter utreder för närvarande dråpmisstankar mot Jacksons personliga läkare Conrad Murray, som även var med Jackson i när han kollapsade i sitt hem..^[79]

Minnesceremoni och begravning [redigera]

Den 7 juli 2009 klockan 10:00 (lokal tid) hölls en minnesceremoni för Michael Jackson i arenan Staples Center i centrala Los Angeles, samma arena som användes för repetitionerna inför den planerade comebacken. Cirka 20 000 personer i publiken fick se artister som Usher, Stevie Wonder, Lionel Richie, Smokey Robinson, Mariah Carey, Trey Lorenz och Brooke Shields hylla Michael Jackson med uppträdanden och tal. Ceremonin avslutades med att medlemmar ur Jacksons närmaste familj, däribland bröderna Jermaine Jackson, Marlon Jackson och dottern Paris Jackson, höll tal. Michael Jackson gravsattes den 4 september 2009 (svensk tid) i ett mausoleum på Forest Lawn Memorial Park i Glendale utanför Los Angeles.

Arv [redigera]

Michael Jacksons mor Katherine får vårdnaden om Michaels tre barn enligt en domstol i Los Angeles. Detta går i linje med hans testamente från 2002. Enligt uppgift samtycker mamman till hans två äldsta barn, Debbie Rowe, till domen.^{[källa behövs]}

This Is It [redigera]

Delar av planeringen och repetitioner inför de 50 konserterna i London filmades och klipptes ihop till filmen This Is It. Ett album med samma namn släpps också i samband med filmens biopremiär.

Den 12 oktober 2009 släpptes singeln This Is It^[6].

Diskografi [redigera]

Huvudartikel: Michael Jackson singeldiskografi

Titlar från Motown [redigera]

• 1972 – Got to Be There
• 1972 – Ben
• 1973 – Music and Me
• 1975 – Forever, Michael
• 1981 – One Day in Your Life
• 1984 – Farewell My Summer Love
• 2002 – Love Songs

Titlar från Epic Records [redigera]

• 1979 – Off the Wall
• 1982 – Thriller
• 1987 – Bad
• 1990 – Michael Jackson Decade 1980 1990
• 1991 – Dangerous
• 1995 – HIStory – Past, Present And Future
• 1997 – Blood On The Dance Floor – HIStory In The Mix
• 1997 – Ghosts: Deluxe Collector's Box Set
• 2001 – Michael Jackson Greatest Hits HIStory Volume 1
• 2001 – Invincible
• 2001 – Dangerous (Expanded Version)
• 2001 – Bad (Expanded Version)
• 2001 – Thriller (Expanded Version)
• 2001 – Off the Wall (Expanded Version)
• 2003 – Number Ones
• 2004 – Michael Jackson: The Ultimate Collection
• 2005 – The Essential Michael Jackson
• 2006 – Michael Jackson Visionary Box Set – US Edition
• 2008 – Thriller 25th Anniversary Edition
• 2008 – King of Pop
• 2009 - This is It

Titlar från Motown med The Jackson 5 [redigera]

• 1969 – Diana Ross Presents the Jackson 5
• 1970 – ABC
• 1970 – Third Album
• 1970 – The Jackson 5 Christmas Album
• 1971 – Maybe Tomorrow
• 1971 – Goin' Back to Indiana
• 1972 – Lookin' Through the Windows
• 1973 – Skywriter
• 1973 – The Jackson 5 in Japan (släpptes bara i Japan)
• 1973 – Get It Together
• 1974 – Dancing Machine
• 1975 – Moving Violation
• 1976 – Joyful Jukebox Music
• 1979 – Boogie

Titlar från Epic Records med The Jacksons [redigera]

• 1976 – The Jacksons
• 1977 – Goin' Places
• 1978 – Destiny
• 1980 – Triumph
• 1981 – The Jacksons Live
• 1984 – Victory
• 1989 – 2300 Jackson Street

Planerade titlar från The Michael Jackson Company, Inc. [redigera]

• 2008 – 7even

Nummer 1-singlar [redigera]

• Ben (1972, #1 Pop)
• Don't Stop 'til You Get Enough (1979, #1 Pop, #1 R&B)
• Rock With You (1980, #1 Pop, #1 R&B)
• One Day in Your Life (1981, #1 UK)
• Thriller(1982, Frankrike, Spanien)
• The Girl Is Mine (1982, med Paul McCartney, #1 R&B)
• Billie Jean (1983, #1 Pop, #1 R&B, #1 UK)
• Beat It (1983, #1 Pop, #1 R&B)
• Say Say Say (1983, with Paul McCartney, #1 Pop)
• I Just Can’t Stop Loving You (1987, #1 Pop, #1 R&B, #1 UK)
• Bad (1987, #1 Pop, #1 R&B)
• The Way You Make Me Feel (1987, #1 Pop, #1 R&B)
• Man in the Mirror (1988, #1 Pop, #1 R&B)
• Dirty Diana (1988, #1 Pop)
• Another Part of Me (1988, #1 R&B)
• Black or White (1991, #1 Pop, #1 UK)
• Remember the Time (1992, #1 R&B)
• In the Closet (1992, #1 R&B)
• You Are Not Alone (1995, #1 Pop, #1 R&B, #1 UK)
• Earth Song (1995, #1 UK)
• Blood on the Dance Floor (1997, #1 UK)
• One More Chance (2003, #1 R&B)
• Wanna Be Startin' Somethin' (Danmark, Nederländerna)
• Leave Me Alone (Irland)
• Liberian Girl (Irland)
• Remember the Time (Nya Zeeland)
• Give In To Me (Nya Zeeland)
• Scream (samman med Janet Jackson, släppt i Nya Zeeland, Finland, Spanien, Ungern och Italien)
• They Don't Care About Us (Tyskland, Italien)
• Stranger in Moscow (Italien, Spanien)

Turnéer [redigera]

The Jackson 5-turnéer [redigera]

• 1975 – Moving Violation Tour (i Mexiko)

The Jacksons-turnéer [redigera]

• 1979 – Destiny Tour
• 1981 – Triumph Tour
• 1984 – Victory Tour (endast i Nordamerika)

Soloturnéer [redigera]

• 1987-89 – Bad Tour
• 1992-93 – Dangerous Tour
• 1996-97 – HIStory Tour
• 2009 – This Is It (endast i London) (Hans planerade sista turné, som dock ställdes in på grund av dödsfall)

Nämnvärda konserter [redigera]

• 1996 – Royal Concert Brunei
• 1999 – MJ & Friends Concert (en konsert i München, Tyskland och en i Seoul, Sydkorea
• 2001 – 30th Anniversary Celebration
• 2001 – United We Stand

Filmografi [redigera]

• 1978 – The Wiz
• 1986 – Captain EO
• 1988 – Moonwalker
• 1997 – Ghosts
• 2002 – Men in Black II
• 2004 – Miss Cast Away
• 2009 – Michael Jackson's This Is It

TV [redigera]

Se även Lista på Michael Jacksons TV-uppträdanden

• The Jackson 5 Cartoon Episodes (amerikansk tecknad serie) 14 avsnitt.
• The Jacksons TV Show. 2 säsonger, 12 avsnitt sammanlagt (1976-1977)
• The Simpsons, Säsong 3, Episod 1, "Stark Raving Dad", (1991). I eftertexterna omnämns han "John Jay Smith".

Böcker [redigera]

• Moonwalk självbiografi av Michael Jackson (1988)
• Dancing The Dream dikt- och fotobok av Michael Jackson (1992)
• My World dikt- och fotobok av Michael Jackson (2006)
• The Magic & The Madness biografi av J. Randy Tarraborelli, finns i flera olika uppdaterade upplagor

Priser [redigera]

Michael Jackson fick en stjärna på Hollywood Walk of Fame 1984

• Grammy – Bästa manliga R&B-sångare 1980 för Don't Stop 'Til You Get Enough^[80]
• Grammy – Årets album 1984 för Thriller^[80]
• Grammy – Årets inspelning 1984 för Beat it^[80]
• Grammy – Bästa manliga rocksångare 1984 för Beat It^[80]
• Grammy – Bästa manliga popsångare 1984 för Thriller^[80]
• Grammy – Bästa R&B-sång 1984 för Billie Jean^[80]
• Grammy – Bästa manliga R&B-sångare 1984 för Billie Jean^[80]
• Grammy – Årets producent 1984 tillsammans med Quincy Jones^[80]
• Grammy – Bästa inspelning för barn 1984 för E.T. the Extra-Terrestrial Storybook^[80]
• Grammy – Bästa videoalbum 1985 för Making Michael Jackson's Thriller^[80]
• Grammy – Årets sång 1986 för We Are the World tillsammans med Lionel Richie^[80]
• Grammy – Årets inspelning 1986 för We Are the World tillsammans med Lionel Richie^[80]
• Grammy – Årets bästa uppträdande av duo eller grupp 1986 för We Are the World tillsammans med Lionel Richie^[80]
• Grammy – Årets musik video 1986 för We Are the World tillsammans med Lionel Richie^[80]
• Grammy – Bästa korta musikvideo 1990 för Leave Me Alone^[80]
• Grammy - Living Legend award 1993 ^[81]
• Grammy – Bästa korta musikvideo 1996 för Scream tillsammans med Janet Jackson^[81]
• Emmy – För tv-filmen Motown 25: Yesterday, Today, Forever 1983^{[källa behövs]}
• Emmy – För tv-sändingen Sammy Davis, Jr. 60th Anniversary Celebration 1990^{[källa behövs]}
• MTV Movie Award – Bästa sång 1994 Will You Be There från filmen Rädda Willy^{[källa behövs]}
• Rock and Roll Hall of Fame, invald två gånger 1997 (Jackson 5) och 2001 (solo artist) ^[81][82]
• Guinness World Records har utsett Jackson till "Most Successful Entertainer of All Time" ^[83]
• Guinness World Records har utsett Jackson till "Youngest vocalist to top the US singles chart" (Han var 11 år)^[83]
• Guinness World Records har utsett Jackson till "First vocalist to enter the US single chart at No.1" (sången:You are not alone)^[83]
• Guinness World Records har utsett Jackson till "Most weeks at the top of the US album charts (non-soundtrack)" (37 veckor Thriller)^[83]
• Guinness World Records har utsett Jackson till "Most successful music video" (Thriller över en miljon sålda)^[83]
• Guinness World Records har utsett Jackson till "First entertainer to earn more than $100 million in a year"^[83]
• Guinness World Records har utsett Jackson till "Largest Entertainment Contract Ever" (890 miljoner dollar)^[81]
• Thriller musikalbum av Michael Jackson, producerat av Quincy Jones. Det är världens hittills mest sålda album och har enligt Guinness Rekordbok sålts i över 104 miljoner exemplar.^[84]
• Michael Jackson fick en stjärna på Hollywood Walk of Fame 1984 ^[80]

Se även [redigera]

• Lista över världens bäst säljande artister

Referenser [redigera]

1. ^ Michael Jacksons bror Jermaine Jackson, som fungerade som familjens talesperson, uppgav för nöjes- och kändissajten TMZ.com, som var först med nyheten, att Jacksons hjärta hade stannat och att familjen förgäves hade försökt med hjärt-lungräddning i över 20 minuter innan ambulanspersonalen anlände.
2. ^ ”Michael Jackson is dead”. 2009-06-25. http://latimesblogs.latimes.com/lanow/2009/06/pop-star-michael-jackson-was-rushed-to-a-hospital-this-afternoon-by-los-angeles-fire-department-paramedics--capt-steve-ruda.html. Läst 2009-06-26. 
3. ^ ”AP Source: Michael Jackson dies in LA hospital”. Associated Press. 2009-06-25. http://hosted.ap.org/dynamic/stories/U/US_OBIT_MICHAEL_JACKSON?SITE=NYONE&SECTION=HOME&TEMPLATE=DEFAULT. Läst 2009-06-26. 
4. ^ BBC News - Thrills and spills and record breaks It's the highest-selling album in history, shifting 65m according to the Guinness Book of World Records. His own people put the figure at 105m.
5. ^ Rock and Roll Hall of Fame – Michael Jackson
6. ^ [a b] http://nyhetskanalen.se/1.1265208/2009/10/12/michael_jacksons_sista_lat_ute Michael Jacksons sista låt ute
7. ^ [a b c d] George, s. 20
8. ^ ”Michael Jackson's Secret Childhood”. VH1. http://www.vh1.com/shows/dyn/vh1_news_presents/82010/episode_about.jhtml. Läst June 20, 2008. 
9. ^ [a b] Campbell (1995), s. 14–16
10. ^ Lewis, s. 165–168
11. ^ George, s. 45–46
12. ^ Taraborrelli, s. 620
13. ^ Taraborrelli, s. 20–22
14. ^ Taraborrelli, s. 602
15. ^ [a b] ”The Jackson Five”. Rock and Roll Hall of Fame. http://www.rockhall.com/inductee/the-jackson-five. Läst May 29, 2007. 
16. ^ ”Michael Jackson: Biography”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/artists/michaeljackson/biography. Läst 14 februari, 2008. 
17. ^ Taraborrelli, s. 17
18. ^ [a b] George, s. 22
19. ^ [a b] Taraborrelli, ss. 138–144
20. ^ Taraborrelli, ss. 163–169
21. ^ George, s. 23
22. ^ [a b] Nelson George overview ss. 37-38
23. ^ ”Michael Jackson: Off the Wall — Classic albums — Music — Virgin media”. Virgin Media. http://www.virginmedia.com/music/classicalbums/michaeljackson-offthewall.php. Läst December 12, 2008. 
24. ^ ”Gold and Platinum”. Recording Industry Association of America. http://www.riaa.com/goldandplatinumdata.php?table=SEARCH_RESULTS&artist=Michael%20Jackson&format=ALBUM&go=Search&perPage=100. Läst 27 april, 2008. 
25. ^ [a b c] Taraborrelli, ss. 205–210
26. ^ Taraborrelli, s. 188
27. ^ Taraborrelli, s. 191
28. ^ ”Grammy Award Winners”. National Academy of Recording Arts and Sciences. http://www.grammy.com/GRAMMY_Awards/Winners/Results.aspx?title=&winner=Michael+Jackson&year=0&genreID=0&hp=1. Läst 14 februari, 2008. 
29. ^ Lewis, s. 47
30. ^ Sony Music Entertainment. ”1982”. http://michaeljackson.com/lofi/history-main-1980s.html. Läst 2009-07-04. 
31. ^ George, ss. 50–53
32. ^ ”Michael Jackson Opens Up”. CBS. 6 november, 2007. http://www.cbsnews.com/stories/2007/11/06/entertainment/main3461884.shtml?source=search_story. Läst 24 juli, 2008. 
33. ^ michaeljackson.com
34. ^ ”Gold and Platinum”. Recording Industry Association of America. http://www.riaa.com/goldandplatinumdata.php?resultpage=1&table=tblTop100&action=. Läst 8 april, 2008. 
35. ^ ”Sony announces Thriller 25”. Reuters. (30 november, 2007). http://www.reuters.com/article/pressRelease/idUS58333+30-Nov-2007+PRN20071130. Läst 17 april, 2008. 
36. ^ [a b] Cocks, Jay (19 mars, 1984). ”Why He's a Thriller”. Time. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,950053-1,00.html. Läst March 17, 2007. 
37. ^ Sony Music Entertainment. ”1983”. http://michaeljackson.com/lofi/history-main-1980s.html. Läst 2009-07-04. 
38. ^ ”Michael Jackson”. VH1. (2007). http://www.vh1.com/artists/az/jackson_michael/bio.jhtml. Läst 22 februari, 2007. 
39. ^ Harrington, Richard (9 oktober, 1988). ”Prince & Michael Jackson: Two Paths to the Top of Pop”. The Washington Post. http://pqasb.pqarchiver.com/washingtonpost/access/73636369.html?dids=73636369:73636369&FMT=ABS&FMTS=ABS:FT&date=Oct+9%2C+1988&author=Richard+Harrington&pub=The+Washington+Post+(pre-1997+Fulltext)&edition=&startpage=g.01&desc=Prince+%26+Michael+Jackson%3A+Two+Paths+to+the+Top+of+Pop. Läst 21 maj, 2007. 
40. ^ Pareles, Jon (14 januari, 1984). ”Michaelpan Jackson at 25: A Musical Phenomenon”. The New York Times. http://select.nytimes.com/gst/abstract.html?res=F40F10FB3A5C0C778DDDA80894DC484D81. Läst 30 mars, 2009. 
41. ^ Taraborrelli, s. 226
42. ^ Taraborrelli, ss. 238–241
43. ^ "the Moonwalk came from these beautiful children, the black kids who live in the ghettos"
44. ^ Kisselgoff, Anna (6 mars, 1988). ”Dancing feet of Michael Jackson”. The New York Times. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=940DE7DE1539F935A35750C0A96E948260&sec=&spon=&partner=permalink&exprod=permalink. Läst 23 juli, 2008. 
45. ^ Best selling music home video ever
46. ^ Taraborrelli, ss. 279–287
47. ^ Taraborrelli, ss. 304–307
48. ^ 12 Grammy Awards
49. ^ Taraborrelli, ss. 315–319
50. ^ Taraborrelli, s. 320
51. ^ Taraborrelli, ss. 340–344
52. ^ [a b] Taraborrelli, ss. 333–337
53. ^ ”Michael Jackson sells Beatles songs to Sony”. The New York Times. (8 november, 1995). http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9B01E7DD1439F93BA35752C1A963958260. Läst 23 juli, 2008. 
54. ^ ”Bad Fortunes”. The Guardian. (15 juni, 2005). http://arts.guardian.co.uk/features/story/0,,1506781,00.html. Läst 23 juli, 2008. 
55. ^ George, p. 41
56. ^ Goldberg, Michael; David Handelman (1987-09-24). ”Is Michael Jackson for Real?”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/news/coverstory/28852269. 
57. ^ [a b c] ”Music's misunderstood superstar”. BBC. (13 juni, 2005). http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/music/4584367.stm. Läst 14 juli, 2008. 
58. ^ Taraborrelli, ss. 355–361
59. ^ Taraborrelli, ss. 370–373
60. ^ [a b] Taraborrelli, ss. 434–436
61. ^ ”Surgeon: Michael Jackson A 'Nasal Cripple'”. ABC News. (February 8, 2003). http://abcnews.go.com/Health/Cosmetic/story?id=131910&page=1. Läst November 11, 2006. 
62. ^ Jackson, ss. 229–230
63. ^ Taraborrelli, ss. 312–313
64. ^ Bad på förstaplatsen i 8 veckor
65. ^ 7 miljoner sålda ex i USA
66. ^ 1993: Michael Jackson accused
67. ^ 18 miljoner sålda ex
68. ^ Invincible no1 i 13 länder
69. ^ 8 miljoner sålda ex.
70. ^ MJ Visionary singles 2006
71. ^ Jackson confirmes new management deal
72. ^ Planer på att adoptera
73. ^ Michael Jackson was to tour Australia
74. ^ msnbc.msn.com
75. ^ Reuters: King of Pop Michael Jackson dies, aged 50
76. ^ Jackson dies, almost takes Internet with him, läst 26 juni, 2009
77. ^ La Toya: ”Michael blev mördad”, läst 13 juli, 2009
78. ^ http://www.suntimes.com/news/roeper/1654449,CST-NWS-roep07.article Circus around Jackson's death mirrors his life Some say he is not dead, others claim to have seen his ghost, läst 14 juli, 2009
79. ^ ”Michael Jackson Homicide Ruling”. http://www.daytondailynews.com/entertainment/music/ap-source-coroner-rules-jacksons-death-homicide-263808.html. Läst 2009-08-24. 
80. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] http://www.michael-jackson-trader.com/awards/1970-1990.html
81. ^ [a b c d] http://www.michael-jackson-trader.com/awards/1991-2000.html
82. ^ http://www.michael-jackson-trader.com/awards/2001-present.html
83. ^ [a b c d e f] http://www.guinnessworldrecords.com/mediazone/pdfs/entertainment/061114_michael_jackson.pdf Guinness World Records
84. ^ http://www.prince.org/msg/8/208418

83. källa för Michael jackson Decade 1980 1990 Källa: Boken "Michael Jackson For the record". Källa: www.mjtunes.com Källa: www.jacksonvilage.org http://www.jvillage.de/board/mj-fact-file/158-unreleased-tracks-non-album-tracks-later-released-tracks.html



//
Tjej1

Om skeppet [redigera]

Titanic var sin tids största mekaniska konstruktion, med längden 269,68 m, bredden 28,2 m och höjden 53 m — lika högt som ett tiovåningshus. Fartyget framfördes med 898 besättningsmän och hade plats för 3300 passagerare.

Titanic var ett av tre passagerarfartyg av Olympic-klassen som det brittiska rederiet White Star Line lät bygga i början av 1900-talet för att möta konkurrensen från rederiet Cunard. De andra två var Olympic (1910) och Britannic (1914). Skeppen byggdes på Harland & Wolffs varv i Belfast.

Bakgrund [redigera]

Titanic förbereds för sjösättning 1911.

Påbörjandet av Titanics konstruktion började redan ta fart i mitten av 1870-talet. En av de ledande personerna bakom detta projekt var den kanadensiska affärsmannen William James Pirrie. Vid 27 års ålder blev han delägare till skeppsvarvet och ingenjörsfirman Harland & Wolff. Detta företag skulle under de följande 50 åren bli världsledande inom skeppsvarvs industrin och även så småningom bli födelseplatsen för Titanic. År 1907 förde William fram en idé om att bygga tre gigantiska atlantfartyg. Detta projekt skulle ske tillsammans med skeppsrederiet White Star Line. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet så var emigrationen från europa till andra sidan atlanten väldigt kraftig, och därför var efterfrågan på välrustade transportfartyg mycket stor. Detta gjorde att allt fler rederier växte fram samtidigt som konkurrensen ökade. När rederiet White Star Line år 1867 köptes upp av den skottska affärsmannen Thomas Henry Ismay så skedde en totalförändring inom båtproduktionen, då man gick ifrån segeldrivna fartyg till att tillverka moderna ångfartyg. Denna förändring visade sig vara en lyckosam investering för White Star Line.

Men allt mer in på 1900-talet så hårdnade konkurenssen och ledningen för The White Star Line insåg snabbt att de behövde bygga fartyg som var både större och snabbare för att hänga med i utvecklingen. Thomas Ismays son Joseph Bruce Ismay blev direktör för The White Star Line när fadern dog 1899. Bruce kom att tillsammans med den amerikanska bankiren J.P.Morgan och William Pirrie nu att förbereda bygget av de tre enorma atlantångarna. Dessa fartyg skulle vara de ledande och mäktigaste fartygen som världen aldrig tidigare hade skådat.^[1]

Om jungfruresan [redigera]

Kapten Edward John Smith

Fartygets hemmahamn var Liverpool. Men dess första resa med betalande passagerare var avsedd att gå från Southampton via Queenstown (nuvarande Cobh) på Irland, och Cherbourg i Frankrike till destinationsorten New York - dit fartyget alltså inte nådde.

Det har ibland påståtts att Titanic var ute efter att sätta nytt rekord för överfarten till New York, men detta är inte sant.^[2] Det var helt enkelt inte möjligt för detta stora fartyg. Däremot står det utom all tvivel att Titanic hade för hög fart i det område av isberg som hon färdades.^[3]

Katastrofen [redigera]

RMS Titanic hamnade den 14 april 1912 klockan 23.40 (tid ombord) i sjönöd efter att hon gått på ett Isberg cirka 600 NM sydost om Newfoundland. Fartyget började sända SOS, CQD och Carpahtia svarade och började sätta kurs mot olycksplatsen. Trots att sammanstötningen med isberget varit förhållandevis lätt, närmast som en touch i samband med en undanmanöver, på order av förstestyrman William McMaster Murdoch för att undvika olyckan, började Titanic snabbt ta in vatten. Enligt beräkningar skulle fartyget klara att få fyra av de vattentäta sektionerna i fören vattenfyllda. Kollisionen medförde att fem sektioner revs upp vilket fick till följd att fören började gå ner och vatten rann över skotten. De 2 207 ombordvarande började evakueras från fartyget. Antalet livbåtar var otillräckligt och när evakueringen började var det svårt att få folk i båtarna eftersom många inte uppfattade katastrofläget. Halvfyllda livbåtar firades ner i vattnet. Fartyget sjönk med fören neråt den 15 april 1912 klockan 02.20 (tid ombord). Genom att ångpannorna hölls igång in i det sista fungerade elbelysningen tills bara 3 minuter före slutet.

Skådespelerskan Dorothy Gibson överlevde förlisningen och medverkade strax därefter i den första filmen om händelsen.

Totalt omkom 1 522 personer, varav ca 200 besättningsmän. Många miste livet i det iskalla vattnet och de överlevande räddades ombord på det tillskyndande fartyget Carpathia. Ombord fanns 123 svenskar, varav 89 miste livet. Katastrofen vållade stor uppståndelse i Europa och USA, inte minst för att en del kända personer omkom (bland annat John Jacob Astor IV, en mycket rik affärsman, och Isidor Straus, ägare av Macy's), och på den höga dödssiffran, som berodde på att skeppet endast hade livbåtar för drygt hälften av passagerarna. Det ansågs att ett osänkbart fartyg inte behövde fler och reglerna krävde inte ens så många. Bland de räddade fanns rederiet White Star Lines verkställande direktör Joseph Bruce Ismay, som lyckades komma i en av de sista livbåtarna. En annan förstaklasspassagerare som överlevde var skådespelerskan Dorothy Gibson som strax därefter spelade huvudrollen i den första filmen om händelsen.

En betydligt större andel av passagerare från första klass överlevde jämfört med andra- och i synnerhet tredjeklasspassagerare, samt besättningsmän. Och eftersom man tillämpade regeln "kvinnor och barn först" var det mycket få män som överlevde.^[4]

Efter katastrofen [redigera]

Många frågor har ställts om Titanic. Än idag fascinerar katastrofen. Det kommer regelbundet nya filmer eller dokumentärer om händelsen och böckerna som har skrivits om Titanic kan räknas i hundratal.

Vraket lokaliserades den 1 september 1985 av en amerikansk-fransk expedition, ledd av dr Robert Ballard från Woods Hole Oceanografic Institute. Det hittades nere på 3 800 meters djup, 41°43′55″N 49°56′45″V, 600 NM sydost om Newfoundland. Skeppet hade vid förlisningen brutits sönder i två delar, vilka ligger på botten med ungefär 500-600 meters avstånd, separerade av sönderslitna vrakdelar. Stäven är djupt nedborrade i bottenslammet och hålen i skrovet från isberget syns inte. / 41.73194, -49.94583 (Titanics vrak)

I maj 2006 dog Lillian Gertrud Asplund, som var den sista överlevande med minnen från katastrofen. Hon var fem år gammal när Titanic sjönk. Den 31 maj 2009 dog Millvina Dean, den allra sista överlevaren, som dock bara var 2 månader vid förlisningen.

Titanics specifikationer [redigera]

Titanic strax före avresan.

• Kapacitet: 3 547 passagerare, och 898 i besättning
• Längd: 269,8 meter
• Bredd: 28,2 meter
• Deplacement: 47 072 ton
• Däck: 10. 8 för passagerare
• Maskineri: Två trippelexpansionsångmaskiner och en långsamtgående ångturbin på sammanlagt ca 50 000 hkr drivande tre propelleraxlar
• Propellrar: 3 st, varav den mellersta (turbindrivna) satt framför rodret, vilket kan ha varit en bidragande faktor till katastrofen. Den mellersta propellern stannade nämligen när man slog back och därmed minskade rodrets effektivitet. (Vid upptäckten av isberget rakt förut lär order om full dikt styrbord och full back ha givits)
• Hastighet: 20 knop, som högst 24 knop
• Bränsleåtgång: Runt 825 ton kol per dag
• Livbåtar: 20, varav 4 hopfällbara och 16 i trä
• Livbåtarnas kapacitet: 1186 passagerare
• Livbojar: 499 stycken
• Flytvästar: 3560 stycken
• Antal propellrar: 1 fyrblads i mitten och 1 treblads på varje sida
• Antal skorstenar: 3 äkta + 1 falsk, den längst akterut fanns bara för att imponera
• Hemmahamn: Liverpool

Tidslinje [redigera]

En livbåt sedd från Carpathia

Titanic liggande på botten av Nordatlanten

10 april 1912: Kl. 12.00 Lämnar Titanic Southampton. Kl. 19.00 Anländer till Cherbourg för att ta upp passagerare. Kl. 21.00 Avgår från Cherbourg till Queenstown.

11 april 1912: Kl. 12.30 Anländer till Queenstown för att ta passagerare och post. En besättningsman rymmer. Kl. 14.00 Avgår från Queenstown till New York med förand 1316 passagerare och 901 besättningsmän.

14 april 1912: Kl. 21.00 Uppmanar utkiken i mastkorgen att se upp för is. Kl. 23.00 Californian varnar för is men avbryts innan hon rapporterat läget. Kl. 23.40 Titanic kolliderar med isberget.

15 april 1912: Kl. 0.05 Order ges att avtäcka båtarna. Order till beättning och passagerare att samlas vid livbåtarna. Kl. 0.15 Första trådlösa nödsignalerna. Kl. 0.45 Första livbåten, nr 7, firas. Kl. 02.05 Sista livbåten, den hopfällbara D, firas. Kl. 02.18 Ljusen slocknar. Kl. 02.20 Titanic går under. Kl. 04.10 Första båten, nr 2, tas upp av Carpathia. Kl. 08.30 Sista båten, nr 12, tas upp. Kl. 08.50 Carpahia styr mot New York med 705 överlevande.<sup>[5]


Här kommer lite blider ifrån filmen:































//tjej1</sup>

Hej bloggen!
Idag ska vi åka till Torvalla!
Torvalla är Simhallen i Haninge (vendelsö).
Det ska bli jätte roligt!!!




Nu har ni fått se lite blider ifrån Torvalla!!!